Text: Ulrica Segersten. © InPress 2026.
Publicerad i Världen Om, The Economist 2026-04-10.
https://varldenom.com/varlden-om-event/alasdair-ross-vad-hander-harnast/
|
Ulrica Segersten. © InPress 2026. Publicerad i Världen Om, The Economist 2026-04-10. Alasdair Ross: Vad händer härnäst? |
När Alasdair Ross tecknar bilden av världsekonomin är utgångspunkten enkel: prognoser har sällan varit svårare. Geopolitiska spänningar ökar och kriser föder nya kriser. Det inte bara en chock som skakar världsekonomin – utan vi ser snarare en kedjereaktion av eskalerande händelser.
Osäkerheten kring frågan Vad händer härnäst? kan vi alla skriva under på, men det är kanske inte den mest betryggande rubriken när man har en prognosmakare framför sig, inleder Alasdair Ross sitt tal på Hotel Draken i Göteborg, på eventet om hur geopolitiken påverkar internationell handel – och hur svenska företag kan resonera kring sin riskanalys.
– Att göra prognoser just nu är, ärligt talat, ett hopplöst spel. Så jag ska försöka göra något annat: beskriva läget som det ser ut, och skissa på möjliga scenarier, fortsätter Alasdair Ross.
Trots det geopolitiska läget står världsekonomin fortfarande relativt stark. Tillväxten för 2026 väntas landa kring 2,7 procent – långt ifrån de kraftiga nedgångar som präglade finanskrisen eller pandemin.
Den positiva bilden är dock något skakig. Händelseutvecklingen i Iran väntas dämpa tillväxten med upp till en procentenhet i många ekonomier. Mönstret är tydligt: ett hack nedåt i närtid, följt av en möjlig återhämtning året därpå – om utvecklingen inte förvärras.
Vi ser något nytt: en slags ”spelifiering” av krig, där konflikter nästan presenteras som ett drama – vilket riskerar att skymma de verkliga konsekvenserna.
Alasdair Ross
USA framstår paradoxalt nog som relativt opåverkat, trots sin centrala roll i världspolitiken. Mindre ekonomier, liksom energiberoende regioner, inte minst i Asien, är betydligt mer utsatta.
I centrum för geopolitiken och betydelsen för global handel står konflikten i Iran. Alasdair Ross skissar tre möjliga scenarier:
Det första – en snabb uppgörelse – framstår som allt mindre sannolikt. Det skulle kräva långtgående eftergifter från Iran som få bedömare ser som realistiska.
Det andra, och mest sannolika, är en utdragen konflikt på 2–3 månader och en upplösning utan tydlig vinnare. Det ger en lång period av instabilitet, höga oljepriser och ekonomisk osäkerhet. Regimen består, och världen tvingas anpassa sig till ett nytt normalläge.
Det tredje scenariot – den iranska regimens kollaps – kan vid första anblick framstå som positivt. Men erfarenheten från andra konflikter visar att maktvakuum ofta leder till något värre: inbördeskrig, våld och långvarig instabilitet, spår Alasdair Ross.
Det som enligt Alasdair gör dagens läge särskilt oroande är hur risker samverkar. Konflikter stannar inte lokalt – de sprider sig. Och eskalation sker inte bara vertikalt, genom ökade militära angrepp, utan också horisontellt: fler aktörer dras in, fler system påverkas. Infrastruktur, energiförsörjning och globala leveranskedjor blir sårbara.
– Samtidigt riktas politiskt och militärt fokus i en enda riktning. När uppmärksamheten riktas mot en enskild konflikt lämnas andra områden utan tillsyn – vilket skapar nya risker i sig.
Under decennier har USA fungerat som en global stabiliserande kraft – ibland aktivt, ofta indirekt. Den rollen är nu svagare, menar han. Och det får konsekvenser: En mer fragmenterad värld.
– Regionala makter agerar friare, konfliktytorna blir fler och spelreglerna otydligare. Det som tidigare hölls tillbaka riskerar nu att blossa upp.
Alasdair Ross färska What’s next-index pekar på en tydlig trend, nämligen att kriser de facto blir både vanligare och mer intensiva. Det är inte bara en känsla.
– Skillnaden mot tidigare är inte bara frekvensen – utan sambanden. Kriser uppstår inte längre isolerat, utan förstärker varandra.
Ekonomiska, politiska och geopolitiska händelser vävs samman i kedjor av påverkan.
– Detta driver en förändring i den globala ekonomin. Effektivitet får ge vika för fokus på robusthet och trygghet. Trender som regionalisering, ”friendshoring” och säkrare leveranskedjor vinner mark.
Det är en utveckling som bromsar globaliseringen – och gör världsekonomin mindre dynamisk, menar Alasdair Ross.
Utöver den ökade frekvensen av konflikter med globala svallvågor, behöver det finnas beredskap för de riktigt stora hoten, de så kallade ”svarta svanarna”, det vill säga händelser med extrem påverkan som ligger utanför det förväntade.
– Det kan handla om ett kärnvapenkrig, en global cyberattack mot kritisk infrastruktur, en AI-driven finanskris eller en pandemi värre än covid-19. Eller en kollaps för dollarn eller den kinesiska ekonomin.
Gemensamt för dessa scenarier är förlorad kontroll – att de mekanismer som normalt begränsar kriser slutar fungera och eskalering är ett faktum.
– Det här kan låta dystert – och det är det till viss del, säger Alasdair Ross. Men den positiva nyheten är att Sverige klarar sig relativt bra. Tillväxten ligger över det europeiska snittet.
Och egentligen tror inte Alasdair Ross att de svarta svanarna simmar in, men vi behöver vara beredda.
3 möjliga scenarier i Iran
1. Begränsad konflikt och uppgörelse. (20 procents sannolikhet).
2. Långvarig konflikt (mest sannolikt, 60 procent). Ingen tydlig vinnare. En uppgörelse tar månader. Regimen består. Oljepriserna förblir höga – kanske över 100 dollar,
i extrema fall ännu högre.
3. Regimkollaps och inbördeskrig (20 procents sannolikhet).
Riskerna som följer:
Problemet är att risker inte uppstår isolerat – de sprider sig.
• Horisontell eskalering: svagare aktörer försöker dra in fler i konflikten.
• Sårbar infrastruktur: världen är djupt sammanlänkad.
• Resursförslitning: vapen, energi och kapacitet tar slut.
• Strategisk distraktion: fokus på en konflikt gör att andra ignoreras.
Text: Ulrica Segersten. © InPress 2026.
Publicerad i Världen Om, The Economist 2026-04-10.
https://varldenom.com/varlden-om-event/alasdair-ross-vad-hander-harnast/